Då var halkan gjord då. Jag var riktigt nervös i morse. Jag hade jätteont i magen och kände mig som i en annan värld. Väl på halkbanan blev vi uppdelade i varsin bil. Tre tjejer i den ena, två killar i den andra. Den ena tjejen i min bil, som var runt 18, frågade direkt hur mycket vi hade kört och berättade att hon inte hade kört nåt och var livrädd. Den andra tjejen muttrade om att hon var jättegammal...25. Det var inte riktigt läge att berätta hur rädd jag var och att jag dessutom var 29! Naturligtvis blev det jag som skulle börja varje övning, varför är det alltid så?! Det gick hyfsat bra, men det var nog inte förens de andra två skulle köra som jag insåg att jag kan köra bil. Den ena tjejen frågade mig hela tiden hur hon skulle släppa upp kopplingen. Så det är som du säger Philip, vissa kan ju inte ens köra bil när de kommer dit. Det är ju skandal, jag fattar inte ens att de släpps igenom. Men det är ju inget test, det är ju utbildning.
Det är väl så att jag har en väldigt hög lägsta nivå i mitt liv. Och det gäller inte bara bilkörningen. Jag gillar inte när saker blir halvdana, det är allt eller inget. Och därför har det varit så frustrerande med det här körkortet. Jag har verkligen känt mig så dålig, men nu vet jag att jag inte är det. Punkt slut! Och nu är det bara att öva öva öva och sedan köra upp. Måste ju gå den där himla "riskettan" också. Halkan var ju del 2 av riskutbildningen. Men sedan är det dags för körprov. Kanske har jag en liten bil att åka till pendeln med i höst, hihi.
Och Mayvy är en strålande barnvakt. Hugo var på gott humör när jag kom hem och satt och lekte med alla sina nya leksaker. Efter lunch, när Mayvy åkt hem, gick vi ut. Hugo går ju med skor nu, men man måste hålla honom i handen. Det var sol och grannarna var ute, mao trevligt. När vi sedan kom in så insåg jag att nu är min mammaledighet slut, nu är det back to business.
/C
13 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar