Nattsurr

Syftet med det här inlägget är väl inget speciellt mer än att skriva lite. Har inte hänt något särskilt idag, vi har målat lite och varit på ICA samt Babyland. Vi kollade ut en barnvagn som vi ska ha i sommar, dels på resan till Kreta men även för våran tripp till västkusten. Blir en paraplysulky vilket är smidigt och bra. Målade också klart de sista spjälorna till staketet med grundfärg så nu återstår bara 2 strykningar med täckfärg. Grymt skönt när det är klart, att måla har verkligen varit jobbigt.

Imorgon är det klämdag och de flesta är lediga, ja faktiskt alla jag känner utom Carro. Det gör att Hugo och jag får hitta på något på egen hand men det gör vi å andra sidan de flesta dagar i veckan så det ska nog gå bra.

10 dagar kvar nu till en av årets absoluta höjdpunkter för min del. Det är Elitloppet jag pratar om och det är verkligen något heligt för mig. Är man totalt ointresserad av trav kan det tyckas märkligt hur någon kan fastna för något sådant men jag lovar att jag blev biten redan första gången. Det hela började 1992 då jag fick tillfälle att besöka Solvalla den sista helgen i maj för första gången. Väl på plats njöt jag i fulla drag tillsammans med ca 30.000 andra som tagit sig ut till Valla. Trav i absolut världsklass och med en inramning jag inte upplevt någon annanstans, inte ens på fotbolls-VM. Sen rullade det på, blev några år till med släkt och bekanta till dem innan jag var stor nog att sy ihop konceptet på egen hand. Fick med mig några kompisar från Karlskoga och vi gjorde det snabbt till en tradition att besöka Solvalla dessa dagar. Krogbesök på kvällen för att sedan åka ut till Solvalla runt 7-tiden morgonen efter. Vi ville ju ha de bästa platserna och då gäller det att vara där tidigt. När grindarna slås upp tar det inte lång tid förrän de bästa platserna försvinner. Sedan var det bara att boka sin plats och sen gå och sova i slänten bakom läktarna för att komma ikapp från kvällen innan. Lagom till travet började vid 13-tiden hade man hunnit piggna till och humöret var på topp. Så här höll det på i några år innan vi öppnade plånboken lite extra och började boka bord på Kongressen som är Solvallas flaggskepp i restaurangväg. Och där har vi suttit de senaste 5, 6 eller 7 åren, minns inte riktigt. En biljett ligger på 1500 kronor och för det får man den bästa platsen och en trerätters meny. Hutlöst jag vet men det är lätt värt det och om 10 dagar är det som sagt var dags igen. 2009 års Elitlopp blir det 18:e i rad som jag upplever på plats och veckorna innan pirrar det i kroppen ungefär som det gjorde dagen innan julafton när man var liten. Längtan är stor och spekulationerna om hur det ska gå är i full gång. Har daglig avstämning med en av mina travintresserade kompisar om senaste nytt inför elitloppshelgen. Har någon ny blivit inbjuden? Hur sprang den där hästen i förra loppet? Vem är bästa spiken på V75 på lördagen så här i förhand? Man måste nog vara en riktig travnörd för att tycka sånt här är roligt. För er mer normala människor förstår jag om vi verkar allmänt störda. Samtidigt är det grymt kul att ha något sådant här att se fram emot. Vad vore livet utan höjdpunkter, de där stunderna man bara längtar efter hur lång tid som helst i förväg? Ganska trist om ni frågar mig....

Ska inte tråka ut er med mer travsnack, om ni nu ens orkat läsa igenom raderna ovan. Hur som helst ska det bli jävligt kul och uppladdningen är som sagt i full gång.

Börjar bli dags för sängen. Farbror Bus lär garanterat väcka mig vid 7-tiden imorgon.

God natt!!

//J