På måndag blir Melker en månad. Tiden går och erfarenheterna i bagaget blir tyngre och tyngre. Melker var ju glad de två första veckorna, men sedan dess har han skrikit mestadels. Och det tär på hela familjen. Jag själv börjar förvandlas till någon jag inte känner igen och är totalt inne i amningsdimman, helt knäpp i huvudet med andra ord. Och Hugo har nu börjat sova dåligt pga allt skrik och i natt ville han komma in till oss och sova. Och vem kan neka honom det när han känner sig utanför som det är lilla plutten..Han får allt oftare raseriutbrott. Vad som är trots och vad som har med Melker att göra är svårt att avgöra, men det är inte lätt för honom. Och inte lätt för mig och Joakim heller. Joakim kommer hem till två skrikande ungar varje dag och lämnar hemmet dagen därpå på samma sätt. Hur länge orkar man hålla på så här?
Efter ammningstrasslet med Hugo lovade jag mig själv att aldrig upprepa det beteendet igen. Så idag har jag varit och köpt ersättning. Här ska inte skrikas nåt mer! Jag ser precis samma mönster som förra gången, men nu vet jag bättre som tur är. Men jag ska inte börja med det förens ikväll. Och det är ju inte ens säkert han vill ha, så vi får väl se. Hoppas bara på lite mer sömn för alla den kommande natten.
Annat som hänt den senaste tiden är att min pappa var här förra helgen. Det blev en hel del shopping både i Barkarby och i Stinsen. På söndagen var vi på Äntligen hemma mässan (jättekul med två barn...)och köpte en infravärmare. Igår var Hugo på kalas hos Norah som fyllde 4 år och så har vi varit ute en hel del i det fina vädret och tittat på alla fina blåbippor (som Hugo säger).
I morgon är det Valborg. Ska till Skälby gård och kolla på brasan och käka middag med Frida, Christian och killarna. Sedan är det bara att ta ett djupt andetag inför nästa vecka då Hugo börjar gå 18 timmarsvecka på dagis.
Trevlig Valborg!
/C
5 månader sedan